idag och imorgon och från och med nu

Jahapp, vad har hänt sedan sist då? Är faktiskt lite gladare men vill ha hem Anton NU!

Blev utslängd från krogen trots att jag inte aaaaallsss var full, tyckte jag iallafall.
Blir numera supermobbad i skolan av min lärare eftersom det var han som slängde ut mig haha. Så kan det gå!

Var på rättegång idag eftersom det behövs för ett skolarbete, var intressant faktiskt även om själva caset kanske inte var det mest spännande.

Har haft ännu en spelkväll med mina fina vänner, eller om det är två? Vet inte när jag skrev sist. Men spelade iallafall Pictionary hos Sofie i torsdags, var i lag med Sofie och vann såklart, spelade TP hos mig i måndags, var i lag med Caisa och vann såklart!

Fick tillbaka mitt prov från Psykologin, det som jag var så arg för att det gick så dåligt och för att jag inte kunde någonting och för att de som inte gjorde provet fick en extra genomgång. NU säger jag att de kan gott få hur många genomgångar de vill för jag fick nämligen ett MVG!
Fick dessutom VG+/MVG- på min inlämning i Etik och livsfrågor, där trodde jag också på ett svagt betyg men det blev ju helt okej ;)

Har kollat på limousine till Balen och vi har nog lyckats komma överens tillsist, ska bara boka den sen är det klart! Längtar som tusan gör jag :)

Har fullt upp med gympan, skolarbete och mig själv just nu. Men det är så det ska vara. Nu tackar jag för mig och kilar iväg till soffan. MYS

Jag är så arg arg arg

Hej på er!
Nu sitter jag här och känner mig sådär otrooooligt ensam igen. Usch. De första tre veckorna har faktiskt gått helt okej, jag har hunnit med tjejkvällar, festkvällar, träffa farmor, träffa kusiner, plugga, städa bilen mysa med familjen, you name it. Men nu, nu känner jag bara att jag vill ha pojkvänsmys också. Är rejält trött på att vara utan min fina Anton. Har haft en otroligt konstig känsla de senaste dagarna, allt känns som en börda, allt känns jobbigt. Jag känner mig så tom, trött och oengagerad i allt jag gör. Jag orkar ingenting och så fort jag kommer hem är soffan prio ett. Slutkörd skulle man kunna kalla det. Behöver få lite energi och glädje av Anton för att vara back on track igen. Men, tills dess får jag försöka tänka om, tänka rätt, vara positiv. Det ska jag nog allt kunna ordna.

Just nu, just idag har jag vart extra arg. Så arg att jag blir ännu tröttare och ännu mer slutkörd än innan. Har så Sjukt mycket plugg att ta tag i men jag orkar bara inte. Har aldrig någonsin tyckt att skolan har varit såååå jobbig som alla säger och att vi har sååååå mycket att göra. Tar oftast plugget med en klackspark och känner att jag gör mitt bästa och pluggar jag bara så klarar jag det. Så farligt är det inte.
MEN, nu. Usch säger jag bara. Usch usch usch...
Har en MILJON uppgifter i religion, ett ämne där vi inte har någon närvarande lärare utan det enda vi får är inlämningsuppgifter som ska göras. Lära sig? Det gör man minsann inte, här samlar vi fakta genom att läsa i boken och svara på frågor. Har dessutom fullt upp inför torsdagens öppet hus på skolan där jag ska stå med mitt UF-företag, UTAN produkter. Det har helt enkelt inte kommit. SPYR.
Är dessutom arg, så arg så att jag spricker på lärare som inte är hårda med provtillfällen och inlämningstider. Är det inte de som gör provet i tid, trots att de inte är helt hundra på vad som kommer på provet, som ska få fördelarna istället för de som skippar provet? Nej, dem ger vi en extra genomgång så att de verkligen förstår vad som ska göras och vad man ska kunna. Självklart ska man få ett nytt tillfälle att göra provet på men man ska fasiken inte få några fördelar!

Nej, nu ska jag sluta klaga lite. Är ju trots allt glad egentligen. Eller, blev iallafall glad idag på mötet. Vet inte varför men Emelie gjorde mig glad där ett tag. Fina fina Emelie <3

Dessutom vann vi ju faktiskt Kusinkampen på bodaborg, pokalen står här så fint framför mig och påminner mig om vilka fantastiska kusiner jag har. Världens bästa skulle jag vilja påstå!

Och jag kan inte förstå att allt ska vara så jobbigt och att jag är så ledsen mellan varven. Det är en obekant känsla och jag gillar det verkligen inte. Men jag antar att det är så när man älskar en människa så pass mycket. Allt blir lite värre och lite jobbigare än vad det egentligen är när man inte kan träffa personen. Och alla måste väl nån gång i livet få känna sig lite halvdeppig och ensam för att verkligen uppskatta vad man har. För egentligen är jag lycklig. Egentligen är jag så förbaskat lycklig att jag inte har rätt att klaga så mycket som jag gör just nu och därför har jag bestämt att idag var sista negativa dagen. Nu har det gått några jobbiga, ensamma dagar. Nu jäklar ska jag vända trenden, ta tag i plugget och göra det bästa av situationen, får trösta mig med att dessa fyra veckor ändå har gått relativt snabbt, vad gör väl några veckor till?

Så jag somnar en aning ledsen och småtjurig men när jag vaknar imorgon då jäklar är jag lycklig!
Såhär lycklig är jag imorgon och alla dagar från och med nu!

<3

Imorse när jag åkte till skolan och laddade inför nationella kändes det som det viktigaste i hela världen. Sen kom jag till en skola som liknade den för tre år sedan när jag gick i ettan. Tryckt stämning och ledsna människor. Och plötsligt var provet inte alls viktigt. Faktum är att det blev en fis i rymden, totalt oviktigt. Tänk vilka perspektiv man har på saker och ting.
Vila i frid

Felicia är också fin

Det var allt jag ville säga.

Hola

Tjena mittbena! Är inte lika ensam inatt, för två fina brudar och Felicia kommer hit och gör mig sällskap. MYSIGT VA?

Har iallafall haft ett sjukligt svårt psykologiprov idag, men men får jag IG så får jag. Inte så mycket att göra åt!
Har dessutom haft utvecklingssamtal UTAN mamma, vuxen javisst! Petar tyckte att jag var duktig och snäll och positiv och glad och han såg mina ögon lite då och då. HA HA, måste bara älska den kommentaren. 

Efterlyser iallafall två stycken militärt-shirtar för killar, så om någon av mina två läsare (jag själv och mamma) ser detta och råkar ha så tjoa till!

ensammast i världen

Hej hallå!
Härinne ekar det tomt ser jag.. Kände för att dela med mig till mig själv (eftersom jag är den enda som läser detta) om vad jag känner just nu. Så kan jag titta tillbaka om nåt år och le lite åt detta. Hej hej Malin, hoppas du har skaffat ett redigt jobb och är snygg som satan!
Är iallafall heeeeelt ensam, ja ensammast på jorden skulle jag tro. har en pojkvän 24 timmar härifrån, närmare bestämt på Bali där han lever livet och bränner skinnet. Själv då? Jo tack, lika blek som vanligt och dör sakta men säkert av skolan. Ljuset i tillvaron just nu är Söndagens aktivitet. Då ska jag nämligen spöa skiten ur mina kusiner tillsammans med Erik, Anton (kusin alltså) och Sandra på boda borg!
Vårt lag, med namnet THE FIREBALLS, kommer plättlätt ta hem pokalerna i år, för så töntiga är vi i min släkt. Vi har köpt fyra små vandringspokaler som var och en i det vinnande laget får ta hem och gosa med i sängen.
Det som gör mitt liv ÄNNU sämre, förutom skola och min frånvarande pojkvän, är att jag har lyckats förstöra The sims.. Det går inte att spela längre och jag är förstööööörd. Var det 18 jag var? Iallafall har jag tvingat Alex att fixa det så snart ska jag nog kunna ta hand om mina små gubbar och bygga flashiga hus!
Nej, nu får det vara nog. Ville nog mest dela med mig av min ensamhet och förskräckliga saknad så att jag när jag läser detta igen med Tonton bredvid mig så kan jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som har honom hemma igen!
Min kärlek!

RSS 2.0