Halva släkten ploppade upp på stan igår.

Jag var ju med emelie och sandra, sen helt plötsligt kommer anton in (kusin alltså) på donken, pratade lite med honom. Går sedan ut och nejmen titta där är ju klas, och erik, nejmen filip och niklas också. Men vafan där är ju farmor!
vandrar runt lite och Tjatja vilka står där om inte farbror fredrik och pernilla.

livet är lustigt ibland